24.2.2016

A, som innehade en tjänst vid X:s stads socialverk, hade som sakkunnigledamot ingått i den sammansättning i vilken förvaltningsdomstolen beslutat om omhändertagande och placering i vård utom hemmet av ett barn. Högsta förvaltningsdomstolen hade att ta ställning till bland annat om A hade varit jävig att vara ledamot i förvaltningsdomstolen i detta ärende, där tjänsteinnehavare från A:s eget ämbetsverk hade gjort ansökan om omhändertagande. I saken hade anförts att även om A inte i egenskap av tjänsteinnehavare inom socialverket skulle ha haft att göra med saken, måste han ändå vara personligen bekant med tjänsteinnehavarna i fråga.

Eftersom A inte kände familjen från tidigare och inte hade deltagit i beredningen av ansökan om omhändertagandet av barnet eller haft hand om familjerättsliga ärenden som berört barnet, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att A inte med stöd av 13 kap. 6 § 1 mom. 2 punkten i rättegångsbalken till följd av sitt anställningsförhållande kunde anses jävig att delta i handläggningen av saken i förvaltningsdomstolen.

I ärendet hade inte ifrågasatts att A inte subjektivt skulle ha varit opartisk.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att omhändertagandet av ett barn är en så viktig och allvarlig sak för familjen att den innebär ett accentuerat krav på objektiv opartiskhet hos en person som ingår i den sammansättning av domstolen som handlägger saken. Det verksamhetsfält som ansvarade för socialvården i X:s stad var visserligen i och för sig involverat i handläggningen av ärendet i förvaltningsdomstolen, men kunde trots detta inte anses ha ett sådant intresse av ärendets utgång att denna omständighet ensam skulle ha inneburit att det skulle ha funnits grundad anledning att ifrågasätta om sakkunnigledamoten var opartisk. A var inte under- eller överordnad den tjänsteinnehavare som gjort ansökan. Enbart den omständigheten att A eventuellt var bekant med personer som arbetade vid en annan byrå och i andra uppgifter inom socialverket i X:s stad, utan att det hade anförts närmare objektiva skäl för att A:s opartiskhet skulle ha riskerats, gav inte grundad anledning att ifrågasätta A:s opartiskhet i den sak som det var fråga om. Följaktligen var A inte heller med stöd av 13 kap. 7 § 3 mom. i rättegångsbalken jävig att delta i handläggningen.

Omröstning 4 - 1 om beslutsskälen.

Finlands grundlag 3 § 3 mom. och 21 § 1 mom.

Lagen om förvaltningsdomstolarna 7 §

Förvaltningsprocesslagen 76 § 1 mom.

Rättegångsbalken 13 kap. 1 § 1 mom., 2 § 1 mom., 6 § 1 mom. 2 punkten och 7 § 3 mom.

HFD 2003:24

Europeiska människorättskonventionen artikel 6.1

Se Europeiska människorättsdomstolen domar i målen Pirsack v. Belgien 1.10.1982, Puolitaival & Pirttiaho v. Finland 23.10.2004, Micallef v. Malta 15.10.2009 samt A.K. v. Lichtenstein 9.7.2015.